Rapport från EYOC 2025

Axel Thybeck har sommaren 2025 deltagit i EYOC - Ungdoms-EM i Brno, Tjeckien. Från Sverige var 8 juniorer uttagna; 4 tjejer och 4 killar. De reste ner med två ledare; Linda Nordin och Oskar Andrén.

Hej!

Nu börjar sommaren gå mot sitt slut, och hösten ta vid i stället! Jag tycker därför det är dags att berätta för er om min sommar och EYOC - Ungdoms EM.

Jag tänker att jag börjar där säsongen drog i gång på riktigt, i våras. Huvudfokuset under våren låg på att prestera på uttagningstävlingarna till EYOC, som alla även ingick i Swedish League. Efter många bra prestationer, med Swedish League #3 i Linköping och SM Medel i Värmland som de två främsta, lyckades jag bli uttagen till EYOC 2025 som skulle gå av stapeln i Tjeckien, Brno i slutet av juli, precis innan O-ringen. Jag gjorde mycket specifik träning inför EYOC med bl.a. extra backträning och mycket långdistansträning, då jag främst satsade på långdistansen. Samtidigt lade jag ner mycket tid på att förbereda mig tekniskt genom att studera gamla kartor, lägga exempelbanor och -sträckor samt kolla andra liknade vägvalssträckor på tidigare tävlingar. Ganska fort märkte man hur annorlunda vägvalen i Tjeckien kunde vara och att det kunde vara ganska klurigt att se de bästa, då man kan behöva titta mycket bredare i den här typen av terräng eftersom det finns stora höjdformationer som det kan vara bra att runda. Som så ofta kändes det dock som att ju mer man läste in sig desto mer förstod man hur man skulle tänka i olika situationer, så när jag reste ner kände jag mig väl förberedd.  Jag hade till och med lagt en sträcka som var väldigt lik första långsträckan på långdistansen så när jag fick kartan och såg sträckan hade jag full koll på vad jag skulle göra. All tid som gått åt till förberedelser var klart välinvesterad!

Vi reste ner till Tjeckien dagen innan långdistansen. Jag reste hemifrån kl. 5:30 på torsdagen för att kunna ta mig till Arlanda som vi skulle flyga ifrån. Det var första gången jag flög någonsin så det var tur att jag inte åkte ensam, för då hade jag nog inte hittat… Vi flög till Wien och reste sedan 2 timmar med bil till Brno för att anlända runt kl 17. Vi åkte direkt ut till Model Event, som är en träning med kontrollpunkter som är i liknade terräng som det som väntas på tävlingen. Det brukar vara ganska små kartområden men de ger en bra blick för vad som väntar, så väl där brukar man springa, ta lite kontrollpunkter och kolla på terrängen. Model Event var den träningen vi körde på plats så jag tog en karta och joggade runt några kontroller för att få grepp om terrängen. Efter Mode Event reste vi tillbaka till boendet, där alla nationer bodde, för att äta kvällsmat och ha ett lagmöte inför morgondagens långdistans.

Även fast jag startade i sista seedningsgruppen var jag tvungen att kliva upp tidigt och äta frukost då alla var tvungna att ha gått in i karantän en viss tidpunkt för fredagens långdistans. I karantän gick tiden ganska fort och jag fick snart ge mig i väg mot starten där jag skulle försöka göra som vid en vanlig Swedish League-tävling. Jag värmde upp som vanligt och gjorde allt som vanligt. När startsignalen gick sprang jag i väg taggad och peppad på vad som väntade. Det gick bra och jag såg direkt vägvalet på första långsträckan. Efter att ha genomfört ungefär halva banan och gjort kartvändningen gjorde jag några små missar, missbedömde ett grönområde (kanske 20s tapp), sprang ett lite sämre vägval (kanske 20s tapp) och sedan det lite större misstaget där jag inte fick den ljusgröna luckan i det mörkgröna och tappade drygt 1min. Misstagen var inte så stora och jag försökte bara försätta pusha på in mot mål även fast det var riktigt tufft med mycket stigning på slutet. Från kontroll 7 in till målet var jag faktiskt snabbast av alla! Jag hade ett väldigt bra driv där i de tuffa backarna på slutet och ett bra pushande gav mig en väldigt bra avslutning. I mål gick jag in som 3:a och landade till slut på en 8:e plats enbart runt 2 minuter efter! Jag är oerhört stolt över att lyckas komma 8:a. Det var tight framför och bara att se att farten var så bra känns riktigt skönt. Att sedan samtidigt få med sig en 8:e plats från ett lopp man satsat på under hela året känns riktigt stort, i en terräng som kanske inte borde passa mig. Att få vara snabbast på den tuffa avslutningen och att få med sig det känns riktigt skönt för framtiden!

Efter långdistansen var jag väldigt trött så det var skönt att få åka tillbaka och vila sig lite innan det skulle vara en invigningsceremoni på kvällen. Ceremonin var väldigt trevlig och man fick lära känna flera personer från andra länder. Den varade inte jättelänge men det var en trevlig kväll. Dagen efter var det dags för sprint och starten skulle vara på eftermiddagen. På morgonen blev det därför en kort liten sprint-jogg i väldigt lugnt tempo för min del innan jag åt en stor frukost för att klara mig tills jag startade, då jag startade i den tidigaste startgruppen. Mina förberedelser inför sprinten var inte lika omfattande som inför skogsdistanserna, men jag läste in mig lite extra på sprinten dagen innan, när långdistansen var avklarad. Det var en ganska lätt sprint och jag sprang tekniskt ganska bra men var fortfarande sliten från långdistansen. Samtidigt var det ju ganska tydligt att jag tränat mer specifikt för långdistansen så jag är nöjd med att genomföra sprinten bra även fast sprintformen inte riktigt fanns. Det är svårt att satsa fullt ut på långdistans i skog och stadssprint på samma gång tycker jag.

Efter sprinten laddade vi svenskar om för stafetten. Jag var taggad, liksom resten av laget. De tre bästa svenska herrarna på långdistansen skulle få springa herrstafetten men vem som skulle springa vilken sträcka bestämde vi tillsammans. Jag fick sista-sträckan.

Stafetten började med en väldigt tidig uppgång. Vi åkte allihop tillsammans för att för tredje gången gå in i en karantän (även fast jag på sprinten knappt behövde vara där). Killarna före mig sprang ganska bra och jag fick gå ut i ett helt okej läge. Jag orienterade väldigt bra och kände mig stark fysiskt. Jag plockade flera platser och låg ett tag 3:a men tyvärr råkade jag ta fel gafflingskontroll på ett ställe. Även fast jag var helt själv där och borde ha förstått glömde jag bort att kolla kodsiffran och ett parallellfall blev kostsamt. Jag hade precis mött ungraren som vann långdistansen och jag visste att jag hade sprungit om honom och låg på en eventuell 3:e plats. Jag kände mig riktigt stark och blev väl lite stressad ut från kontrollen som han hade bommat (det var därför vi möttes) och gick ut lite snett, läste lite för lite karta och sprang för fort. Det var nog den enda kontrollen jag inte kollade kodsiffran på, gissningsvis för att jag var lite stressad eftersom jag mötte ungraren ut från kontrollen. Efter att jag tagit den felaktiga kontrollen kändes det lite konstigt men eftersom jag bara skulle ut mot en väg bombade jag på och tänkte, ”Jag ska bara ut till vägen, pusha, pusha”. Den kontrollen jag tog gav mig inte någon tidsvinst så om jag bara inte hade sett ungraren och kanske haft lite mer koll hade jag haft ungefär samma tid genom gafflingen så det var synd att det blev som det blev. Jag sprang vidare på banan utan att ha insett mitt fel och på upploppet trodde jag att vi skulle bli 3:a. Tyvärr fick jag vid utstämplingen reda på att jag tagit fel kontroll, vilket kändes väldigt surt då jag hade plockat upp laget flera placeringar och samtidigt gjort det mesta rätt tekniskt och känt mig stark fysiskt. Jag tar, trots misstaget, ändå med mig hur stark jag var och att jag sprang väldigt bra förutom när jag mötte ungraren. Det gör att det känns mindre tråkigt och jag ser det ändå som ett väldigt bra styrkebesked! Samtidigt tar jag med mig felstämplingen som en av väldigt många viktiga lärdomar från EYOC.

Efter stafetten var jag rätt utpumpad, jag mådde illa och hade ont i huvudet. Troligen var det mest för värmen och att jag tog ut mig så hårt men ända från det att jag gick i mål tills vi landade i Sverige mådde jag ganska dåligt. Tack och lov blev det bättre och bättre så under bilresan ner till Jönköping och O-ringen sent på kvällen kände jag mig pigg igen. Flygresan hem till Sverige var väldigt tight tidsmässigt utifrån tävlingsprogrammet på EYOC men vi lyckades komma med planet hem, vilket var skönt!

Det var en tuff helg med blandade resultat. Jag är extremt nöjd med hur jag genomförde loppen och allt i Tjeckien och tar med mig många nya erfarenheter hem för framtiden, både positiva och negativa! Det var en väldigt rolig och lärorik resa. Jag är väldigt glad att jag fick chansen och att jag sedan kunde prestera så bra!

Tack för allt stöd från hemmaplan! Att någon tror på en när man försöker ge sitt allra yttersta är värt mycket!

//Axel Thybeck